Fjelltur før eksamen

Jeg er veldig glad i fjellet, og det har jeg vært helt siden jeg var liten. Så i dag dro jeg til fjells med Nemi og mamma. Vi stoppet et par ganger for å lufte Nemi, strekke på bena og spise middag. Etter litt over fire timer var vi fremme og kunne pakke ut av bilene.

Nå er vi instalert på hytten og med bena plantet godt oppi sofaen nyter jeg stillheten foran tv-en før jeg skal legge meg og sove i den gode fjelluften.

I mellom oppgaveskrivingen får jeg mulighet til å gå på ski, kjenne fjelluften istedenfor eksosen i byen og nyte roen her oppe. Bedre får det ikke blitt når det er eksamensstart på mandag.

IMG_6948 IMG_6949 IMG_6950 IMG_6951

0 kommentarer

Ida Kyllerman – du får sagt det!

De siste dagene har det vært veldig mye skriveri rundt teamet hund og deres oppførsel. Hvilken rase som sies å være farlig og hvem som har ansvar for hendelser.
Etter å ha lest innlegget til svenske Ida, velger jeg å dele det da det har et viktig budskap til alle der ute. Selv om du er eier av hund eller ikke.
Selv har jeg vært borti hendelse hvor barn som kommer løpende med armer høyt og lavt mot meg og min hund. Jeg er heller ikke interessert i å ha ansvar for andres barn!

Innlegget er delt mange tusen ganger og fått enormt med tilbakemeldinger, så dette er noe som mange dessverre opplever. Heldigvis har vi sluppet unna fordi jeg har sagt klart i fra.
Denne historien får virkelig sagt det!!

IMG_6843

Idas innlegg:

Kära föräldrar, jag vill be er om en sak, och för er som inte kan hund kan detta vara ett tips; låt för Guds skull inte era barn springa fram till okända hundar och låt dem inte umgås med hundar ensamma (om de är lite yngre).

Jag har världens i särklass snällaste hund, det går att i princip göra vad som helst med honom, vi snackar vad som helst. När han är hos veterinären kan de klämma och känna precis hur som helst trots att han har jätteont utan att han ens försöker att markera, men inte ens världens snällaste hund har ett oändligt tålamod.

Idag åker vi tåg varpå det kommer en treåring (gissar jag på) springande och kastar sig över Yoda och börjar klappa, vilket egentligen är ganska okej, Yoda gillar barn. Men jag hade förmodligen sagt nej om jag hade haft en chans, det är redan tillräckligt stressande att åka tåg.

Det började ganska snällt, tänk er en uppspelt pojke som först klappar snällt. Föräldern sitter några säten bort och tittar lite då och då – helt oengagerat. Barnet blir mer och mer exalterad och börjar dra i Yoda varpå jag får ta bort händer som försöker dra i pälsen och säga att man måste vara snäll. Yoda börjar bli stressad och när barnet klättrar upp i sätet bredvid tänker jag att han säkert ska lugna sig – men nej, han sitter och försöker sparka på Yoda. Jag får ta tag i fötterna och argt säga nej, barnet hoppar ner och fortsätter springa runt och skrika och försöker dra Yoda i pälsen och här börjar Yoda morra, så jag försöker få kontakt med föräldern som fortfarande bara sneglar lite då och då. Jag, som inte är förälder till barnet, får säga nej flera gånger och ta tag i barnet. Och här någonstans blir Yoda så stressad att han försöker nafsa och markerar att detta inte är kul. Jag har problem att få kontakt med föräldern trots att jag ganska högt säger att det räcker nu och mitt i kaoset försöker Yoda bita efter barnet.

Förstår ni vilken förödelse det skulle bli, framför allt för mig och för Yoda om han hade bitit barnet? Han är en väldigt liten hund så skadan skulle förmodligen inte vara allt för stor för barnets del, även om det så klart skulle göra ont och kunnat blöda, men för yodas fel skulle det i värsta fall kunna bli så illa att vi skulle bli tvingade att avliva, enbart för att en förälder inte håller koll på sitt barn. I det hela har vi dessutom ett barn som skulle kunna fått ett hundbett.

Efter detta, ca 20 minuter senare kommer två flickor i sjuårsåldern och vill klappa. Vad gör föräldrarna? De står långt bort och tittar knappt. Jag säger nej, att Yoda är stressad, men flickorna lyckas ändå sticka ner händerna och klappa lite snabbt.

Ni föräldrar kan inte lita på att vi hundägare har koll på era barn. Detta är enbart ert ansvar. Jag har koll på min hund och att han sköter sig, men ni får bannemig ha koll på era barn. Det är inte min uppgift att se till att era barn sköter sig kring mitt djur. Min hund är som sagt något av det snällaste som finns, men om han känner sig trängd av ditt barn kan jag inte garantera att det inte händer något. Tänk om det vore en hund som t ex är väldigt rädd, kanske har blivit misshandlad eller som har väldigt ont någonstans och ditt barn sticker fram händerna eller tar på fel ställe, det kommer förr eller senare gå åt helvete.

Jag vill egentligen bara säga: var inte så jäkla godtrogna, kom ihåg att det är ett rovdjur ni låter era barn gå till. Det är ingen gosig nallebjörn – trots att den kanske ser ut som min. Tack för att du läste – och om du redan vet allt detta och håller koll på dina barn så bra jobbat, fortsätt så.

 

 

0 kommentarer

Hei mandag

Hei mandag! Da er det ny dag og ny uke, min Dagen startet med en frokost og et intervju før jeg måtte på skolen. Vi jobber med forberedelser til eksamen og det er mange spørsmål som skulle besvares før jeg dro hjem i dag. Men jeg fikk både stilt, og besvart det jeg trengte så nå er det bare å jobbe målrettet frem til vi får eksamen neste uke.

I fjor kuttet jeg sukker 8.januar. I år starter jeg i dag, 25.januar. Jeg er klar for en forandring og ser frem til at isen på fjorden skal forsvinne så jeg kan ta båten til Elixia igjen. Men til den tiden kommer så får jeg finne andre måter å trene på.
12633314_549145865264270_760864246_o

0 kommentarer

Hendene fulle

Vi lever flest hverdager, men veldig mange av oss lever utenfor dagen de lever akkurat i dag.
Jeg tok jeg selv i å sitte her å tenke at; om en uke er det eksamen, om en uke er det fotokurs. Det å leve i nuet er helt klart et av mine nyttårsforsetter. 

Etter å ha spist en god frokost var mamma, Nemi og jeg klare for en tur ute i snøen. Nemi fikk løpe løs på jordet mens mamma og jeg stabbet oss igjennom snøen. Fem kilometer senere var vi hjemme igjen. Nå fyrer vi i ovnen og snart klar for litt lunsj før turen går tilbake til Nesodden.

11140277_548539395324917_5458809582151422129_n

0 kommentarer

Fokus på å få ting gjort

God kveld dere! Mer eller mindre hele dagen har bestått av forberedelser til eksamen. Det eneste som står igjen nå er å fylle de blanke boksene med ord og bilder. I godt over to timer satt Kine og jeg å jobbet med oppgaven, før vi gikk på dagens språkundervisning. Etter nesten tre timer på skolebenken gikk vi igjen opp til 6. etasje for å fortsette med oppgaven. Nå er både layout og bokser lagret og ferdig.

Klokken 16:45 var jeg hjemme og klar for å innta sofaen, men før jeg kunne slå om til helgemodus ble det en liten tur innom Meny, før tacomiddagen sto for tur.
Under middagen fikk jeg med meg Idol og litt senere på kvelden Senkveld med Thomas og Harald.
Selv om det er lørdag i morgen betyr ikke det at jeg kan sove til langt utpå dagen. Før klokken blir 08 er jeg ute av døren og på vei til både et og to ærender. Så nå tar jeg kvelden.

123456

0 kommentarer

Når ikke dagen går helt som planlagt

Jeg var oppe rett før 08:00 i dag og var klar for både skole og å jobbe med forberedelser til eksamen. Dagen gikk ikke helt som planlagt. Klokken er 14:25 og jeg har ikke kommet så langt som jeg skulle ønsket, men et steg videre er jeg.
Det jeg utsetter til i morgen er utenfor min komfort sone, så egentlig utrolig dumt å utsette, men det er valget jeg har tatt.
Fint med en dag hvor jeg kan forberede meg og forhåpentligvis gjøre et bra intervju i morgen.

235tr

________________________________________________________________________________________

En liten bridezilla.

Ja, jeg tenkte å være tidlig ute med det aller meste for å slippe å bli bridezilla. Slik virkeligheten er så vet jeg jo at dagen kommer, og at det vil gå utrolig fort til vi står der, med bena godt plantet midt i det hele.
I hode mitt er alt klart, men så er det så utrolig mye som skal bestilles, kjøpes, ordnes og organiseres, og alt tar tid. Noe er allerede bestilt og annet er i boks, men det er fortsatt mye som står igjen.

Hollywood-glamour-inspiration

0 kommentarer

Maraton

I går var ikke formen helt på topp så jeg valgte derfor å holde meg hjemme. Jeg har i en lenger periode ønsket å se Making a murderer, men det har alltid kommer noe i veier som har hindret meg i å se doku-serien.

I går funket både Netflix og internett så jeg startet å se serien med et åpent sinn. Serien skal være basert på en historie fra virkeligheten. Etter å ha sittet mer eller mindre hele dagen, snudde mitt åpne sinn til å være et hundre prosent sikker på at dette systemet i Wisconsin, USA er så korrupt at jeg faktisk ble skremt.

Det var ikke så rart at folk kunne lure hverandre på 80 og 90- taller, for etterforskningsutstyret var ikke i nærheten så bra som det er i dag. Etterforskerne har også mer kunnskap i dag om drap enn noen gang tidligere.

Da klokken slo 01:17 var første sesong og 10 episoder ferdig sett. Den siste episoden gikk helt frem til år 2015. Steven og hans nevø sitter enda i fengsel for noe de ikke har gjort. Dette for meg helt sinnsykt og ord blir fattige.

Kommer det en ny sesong, og hva skjer så videre?
Noen tanker føles veldig bra å få skrevet ned, og dette er en av de.

netflix-making-a-murderer-podcast-recap

0 kommentarer

Veien hit

IMG_6257

Mitt aller første innlegg på ny blogg. Dette har jeg hatt en stort ønske om i veldig mange år, men ikke tatt tak i det. Etter å ha irritert meg over gratis reklame på hva som skulle være min hjemmeside i lang tid, føles det nå utrolig bra å ha hundre prosent kontroll på hva som er bloggen min.

Ny blogg betyr også nye oppdateringer, nye bilder og ikke minst nye temaet. I 2018 har jeg både flyttet inn i helt ny toppleilighet som bygges den dag i dag, jeg har giftet meg med verdens beste venn og jeg har tatt en bachelor glad i journalistikk. Så dagene mine er fylt opp med både det ene og det andre.

Med dette vil jeg ønske leserne mine velkommen til min nye blogg.

0 kommentarer