Når jeg må parkere bilen ufrivillig

Helgen har vært knall og været helt upåklagelig. Jeg var klar for å sette snuten hjemover i dag før jeg leste helt tilfeldig på aftenposten, et sted jeg ellers aldri er innom, at tunellen ved Bryn nå er stengt. Jeg tenkte et sekund at dette ikke kunne stemme. De deler da byen i to. Men etter å ha lest hele artikkelen så sank det sakte men sikkert inn at jeg nå ikke får kjørt hjem. Jeg er student, og med den inntekten jeg har så kan jeg ikke ta meg råd til å kjøre en så lang omvei det vil bli om jeg faktisk skal hjem. Så i kveld har jeg tenkt mye på saken og funnet ut at tog, buss og annen kollektivtransport blir min måte å komme meg frem og tilbake de neste månedene.

Så nå får jeg kjenne på livet nesten uten bil i en periode og det føles ikke bra akkurat nå.
Spent på hvordan de neste dagene forløper.

File1065

0 kommentarer

Besøk av stormen Tor på hytta

For en effektiv dag dette har vært. Det startet med at jeg ble fortalt at det kom til å bli storm i dag og at jeg burde holde meg inne. Jeg trosset meldingene og googlet yr.no for å se hva værmelderen hadde meldt før jeg tok på meg lua og boblejakken.
Deretter la vi ut på en seks kilometer lang tur. Nemi, mamma og jeg. Det er tre kilometer til toppen. Vi hadde en fantastisk tur med noe vind, men vi bare lo av at det skulle bli storm. Da vi kom oss til toppen gikk mamma inn i butikken mens Nemi og jeg var ute i den friske fjelluften.

Etter en stund var sekken pakket med mat fra butikken og vi var klare for å gå ned til hytten igjen. Da vi kom inn på hytten igjen var det lunt og fint og det var utrolig godt å sette seg ned.

12650430_550694018442788_1527891696_n (1)

Jeg fikk også gjort en hel del med forberedelsene til eksamen og det føles utrolig godt å ha kommet så langt nå.

Jeg var ferdig med oppgaven i midten av Norge – Tyskland kampen, så fikk med meg siste halvdel og det var uber spennende. Etter kampen gikk vi ut igjen for en liten kveldstur. Vi var alle litt trøtte, men ikke lenge. Vi møtte Tor på vei ut døren. Det blåste helt enorm og jeg så ingenting foran meg. Jeg tok frem mobilen og filmen litt. Det er akkurat sånn man ser på tv.

I fjor gikk mamma og jeg på ski innover fjellet med 19 m/s rett i mot oss og måtte snu på grunn av sikten. I dag gikk vi til fots, men vi så absolutt ingenting på vår siste tur. Det fokket så enormt og vinden tok skikkelig tak da vi gikk på vår lille kveldstur.

12656116_550694005109456_475524705_o

0 kommentarer

Fjelltur før eksamen

Jeg er veldig glad i fjellet, og det har jeg vært helt siden jeg var liten. Så i dag dro jeg til fjells med Nemi og mamma. Vi stoppet et par ganger for å lufte Nemi, strekke på bena og spise middag. Etter litt over fire timer var vi fremme og kunne pakke ut av bilene.

Nå er vi instalert på hytten og med bena plantet godt oppi sofaen nyter jeg stillheten foran tv-en før jeg skal legge meg og sove i den gode fjelluften.

I mellom oppgaveskrivingen får jeg mulighet til å gå på ski, kjenne fjelluften istedenfor eksosen i byen og nyte roen her oppe. Bedre får det ikke blitt når det er eksamensstart på mandag.

IMG_6948 IMG_6949 IMG_6950 IMG_6951

0 kommentarer

Ida Kyllerman – du får sagt det!

De siste dagene har det vært veldig mye skriveri rundt teamet hund og deres oppførsel. Hvilken rase som sies å være farlig og hvem som har ansvar for hendelser.
Etter å ha lest innlegget til svenske Ida, velger jeg å dele det da det har et viktig budskap til alle der ute. Selv om du er eier av hund eller ikke.
Selv har jeg vært borti hendelse hvor barn som kommer løpende med armer høyt og lavt mot meg og min hund. Jeg er heller ikke interessert i å ha ansvar for andres barn!

Innlegget er delt mange tusen ganger og fått enormt med tilbakemeldinger, så dette er noe som mange dessverre opplever. Heldigvis har vi sluppet unna fordi jeg har sagt klart i fra.
Denne historien får virkelig sagt det!!

IMG_6843

Idas innlegg:

Kära föräldrar, jag vill be er om en sak, och för er som inte kan hund kan detta vara ett tips; låt för Guds skull inte era barn springa fram till okända hundar och låt dem inte umgås med hundar ensamma (om de är lite yngre).

Jag har världens i särklass snällaste hund, det går att i princip göra vad som helst med honom, vi snackar vad som helst. När han är hos veterinären kan de klämma och känna precis hur som helst trots att han har jätteont utan att han ens försöker att markera, men inte ens världens snällaste hund har ett oändligt tålamod.

Idag åker vi tåg varpå det kommer en treåring (gissar jag på) springande och kastar sig över Yoda och börjar klappa, vilket egentligen är ganska okej, Yoda gillar barn. Men jag hade förmodligen sagt nej om jag hade haft en chans, det är redan tillräckligt stressande att åka tåg.

Det började ganska snällt, tänk er en uppspelt pojke som först klappar snällt. Föräldern sitter några säten bort och tittar lite då och då – helt oengagerat. Barnet blir mer och mer exalterad och börjar dra i Yoda varpå jag får ta bort händer som försöker dra i pälsen och säga att man måste vara snäll. Yoda börjar bli stressad och när barnet klättrar upp i sätet bredvid tänker jag att han säkert ska lugna sig – men nej, han sitter och försöker sparka på Yoda. Jag får ta tag i fötterna och argt säga nej, barnet hoppar ner och fortsätter springa runt och skrika och försöker dra Yoda i pälsen och här börjar Yoda morra, så jag försöker få kontakt med föräldern som fortfarande bara sneglar lite då och då. Jag, som inte är förälder till barnet, får säga nej flera gånger och ta tag i barnet. Och här någonstans blir Yoda så stressad att han försöker nafsa och markerar att detta inte är kul. Jag har problem att få kontakt med föräldern trots att jag ganska högt säger att det räcker nu och mitt i kaoset försöker Yoda bita efter barnet.

Förstår ni vilken förödelse det skulle bli, framför allt för mig och för Yoda om han hade bitit barnet? Han är en väldigt liten hund så skadan skulle förmodligen inte vara allt för stor för barnets del, även om det så klart skulle göra ont och kunnat blöda, men för yodas fel skulle det i värsta fall kunna bli så illa att vi skulle bli tvingade att avliva, enbart för att en förälder inte håller koll på sitt barn. I det hela har vi dessutom ett barn som skulle kunna fått ett hundbett.

Efter detta, ca 20 minuter senare kommer två flickor i sjuårsåldern och vill klappa. Vad gör föräldrarna? De står långt bort och tittar knappt. Jag säger nej, att Yoda är stressad, men flickorna lyckas ändå sticka ner händerna och klappa lite snabbt.

Ni föräldrar kan inte lita på att vi hundägare har koll på era barn. Detta är enbart ert ansvar. Jag har koll på min hund och att han sköter sig, men ni får bannemig ha koll på era barn. Det är inte min uppgift att se till att era barn sköter sig kring mitt djur. Min hund är som sagt något av det snällaste som finns, men om han känner sig trängd av ditt barn kan jag inte garantera att det inte händer något. Tänk om det vore en hund som t ex är väldigt rädd, kanske har blivit misshandlad eller som har väldigt ont någonstans och ditt barn sticker fram händerna eller tar på fel ställe, det kommer förr eller senare gå åt helvete.

Jag vill egentligen bara säga: var inte så jäkla godtrogna, kom ihåg att det är ett rovdjur ni låter era barn gå till. Det är ingen gosig nallebjörn – trots att den kanske ser ut som min. Tack för att du läste – och om du redan vet allt detta och håller koll på dina barn så bra jobbat, fortsätt så.

 

 

0 kommentarer

Hei mandag

Hei mandag! Da er det ny dag og ny uke, min Dagen startet med en frokost og et intervju før jeg måtte på skolen. Vi jobber med forberedelser til eksamen og det er mange spørsmål som skulle besvares før jeg dro hjem i dag. Men jeg fikk både stilt, og besvart det jeg trengte så nå er det bare å jobbe målrettet frem til vi får eksamen neste uke.

I fjor kuttet jeg sukker 8.januar. I år starter jeg i dag, 25.januar. Jeg er klar for en forandring og ser frem til at isen på fjorden skal forsvinne så jeg kan ta båten til Elixia igjen. Men til den tiden kommer så får jeg finne andre måter å trene på.
12633314_549145865264270_760864246_o

0 kommentarer

Hendene fulle

Vi lever flest hverdager, men veldig mange av oss lever utenfor dagen de lever akkurat i dag.
Jeg tok jeg selv i å sitte her å tenke at; om en uke er det eksamen, om en uke er det fotokurs. Det å leve i nuet er helt klart et av mine nyttårsforsetter. 

Etter å ha spist en god frokost var mamma, Nemi og jeg klare for en tur ute i snøen. Nemi fikk løpe løs på jordet mens mamma og jeg stabbet oss igjennom snøen. Fem kilometer senere var vi hjemme igjen. Nå fyrer vi i ovnen og snart klar for litt lunsj før turen går tilbake til Nesodden.

11140277_548539395324917_5458809582151422129_n

0 kommentarer